Hemma från sjukgymnasten. Lite mer positiv, lite mer hoppfull än innan jag gick. Annars är ju mitt förtroende för sjukvården lika med noll. Men nu måste jag ändå motvilligt erkänna att jag fick ett bra intryck av dagens besök. Det kanske är skillnad på sjukgymnaster och läkare och sjuksköterskor i och för sig. Dom förstnämnda kanske är lite smartare, vad vet jag? Lagom utbildade för att jag inte ska bli arg. Inte felbildade som dom andra. En sjukgymnast kan ju knappast skriva ut kortison, som annars verkar vara standard hos vårdcentralen (haha).
I vilket fall kunde hon inte känna att något skulle vara tokigt med någon nerv, det är alltså inte heller troligt att det är diskbråck, vilket jag fasat över. Då är det i så fall musklerna, dom inre som är för svaga, en obalans i muskulaturen. Ska tillbaka om två veckor. Tills dess fick jag en övning att utföra varje dag. Så nu jädrar ska här hittas inre muskler som jag inte ens visste fanns!
Vi, rehabiliteringspersonal, är ganska smarta!!
SvaraRadera